onsdag 13 juni 2012

Kanske, kanske, kanske

att jag för första gången på fyra veckor inte behöver jobba i helgen, att jag kan stänga av jobbdatorn i någorlunda vettig tid på kvällarna och slipper vakna ångestsvettig mitt i natten, med hjärtklappning över tingens oordning. Kanske, kanske, kanske....

Igår var det femton månader sedan jag för sista gången fick hålla Ralf's varma händer i mina, för sista gången se hans ansikte och smeka hans hår. Något som jag ändå gjorde med stor försiktighet, den bältros som som han fick efter alla cellgiftsbehandlingar 2000/2001, och som aldrig läkte ut, gjorde honom extremt smärtkänslig i delar av ansiktet och huvudet.

Men femton månader "firades" som vanligt i minneslunden vid Ingarö kyrka, med röda rosor och ett ljus.

Idag åkte jag förbi igen, eftersom jag rensat våra enorma prästkragerabatter i bostadsområdet, tyckte jag att Ralf kunde få en bukett med dylika. Något som han uppskattade mer än köperosor.

Döm om min förvåning när rosorna, inklusive vasen, var puts väck. Snällt nog hade man dock lämnat ljuset.....

Vet inte om jag ska bli förbannad eller bara tycka att det är patetiskt.

2 kommentarer:

  1. Det är inte sant att någon har tagit blommor och vas fy för den som gjort det fattar inte hur man är funtad när man kan ta något från en minneslund helt ofatbart kramar til dig/Ewy

    SvaraRadera