fredag 11 juli 2014

Dag noll

Så var det dags för den fjärde semestern som änka - oväntat tårfylld start, måste jag säga. måste vara musikens fel, från Helene Sjöholms "Gabriellas sång", via Bruce Springsteen, Dire Straits, JJ Cale&Eric Clapton och Joe Cocker. Mycket minnen blir det i en enda spellista

För att fylla på nostalgin, firades inledningen med sedvanliga jordgubbar och osedvanligt bubbel (egentligen gillar jag/vi inte bubbel) i kvällsolen, följt av lite plockmat med bland annat räkor, vilket fick lilla fröken att skrika halsen ur sig. Tills hon fick sina räkor - då var det helt plötsligt inte gott.....


Även om inte räkorna dög, så är ju kvällsolen i arbetsrummets fönster inte att förakta - mattes spegelbild var omöjlig att undvika

Det värsta med den här årstiden är att det flyger omkring massa oknytt, så det går ju inte att slappna av helt och hållet


Så är det minst fyra veckors semester, kanske fem att avverka. En utflyktslista och att göra lista sitter på kylen, så vi får väl hoppas att lite kul blir det. Allt arbete är som vanligt inte klart, inte pga mig utan på andra som ska leverera, så lite bevakning av arbetsdatorn blir det också.

Nu sjunger Joe Cocker "you can leave your hat on  - they donot know what love is, we know what love is" Tror jag ska sätta igång DVD spelaren med nästa avsnitt av Band of Brothers, det är nog hälsosammare.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar