Surkärring

När jag kom in till stan, så var det lite mulet, lagom tröjvarmt och rätt lagom temperatur för en stadspromenad. Vädret höll i sig upp till Gamla Stan, till Nautiska och längs Skeppsbron.

När jag kom till Blasieholmen var det strålande, brännande sol.  Omslaget tog typ tre minuter.

Sedan visade sig Stockholm från den sida som jag avskyr mest. Folk överallt, brännande hett och kvalmigt, trängsel, trötta barn som inte vill shoppa, väninnor som går fyra i bredd, sakta strosande, blondies som inte kan gå utan att ha en Iphone eller Android framför näsan, ivrigt SMS:ande, vilket allvarligt påverkar både deras gånghastighet och förmågan att undvika andra människor, turister som inte vet var de är eller vart de ska.

Fick lite föda på Blasieholmen, drog igenom NK bottenvåning, Gallerian. Sur, surare, surast. Råder det inte lågkonjunktur? Folk står ju ovanpå varandra i varenda affär, däremot råder det lågkonjunktur vad gäller personaltäthet, att hitta någon att fråga är en utmaning. Förresten, de jag hittade var ungefär lika sura som jag själv.

I Gallerian lärde jag iallafall personalen att göra en Afogato. Styrkt av denna espresso med stor kula vaniljglass (sååå gott) fick jag lite mer kraft för att ta mig till slutmålet -Jerns skoaffär.

Jag kan meddela att damer seglar inte. Det finns bara seglarskor i herrstorlekar hos Jern. Och på Eccho. Andra affärer har inte ens seglar skor.

Nu blev jag riktigt sur, tog en extra promenad längs Drottninggatan utan resultat, med värkande axel av en kamera som plötsligt vägde 15 kg och en kasse med två tröjor, en nyinköpt och den jag hade på mig när jag åkte in. Tunnelbanan och bussen hem, kollaps på balkongen med två stora glas iste samtidigt som jag lyssnade på två Sommarprogram som jag inte hunnit med. Efter middagen somnade jag på balkongen med en ljudbok i örat - nu gäller det att hitta var i handlingen jag somnade. Stockholm må vara vackert - men inte i går eftermiddag

Jag föredrar ett lite mer stillsamt Stockholm