Finnkjerka

I gamla dagar trodde samerna att allt i naturen hade en själ. Att naturen var besjälad med kraften till den som skapade allt

Speciella naturformationer var utryck för den skaparkraften

Därför blev stenar och klippor med unik form betraktade som heliga. De blev visade respekt som en manifestation över skapandets kraft, och skulle inte huggas, delas eller förändras

Eftersom de var fyllda med helig kraft, blev de använda som altare och offerplatser

Genom att ge något till Skaparen skulle man själv få hjälp i sin dagliga strävan och överlevnad, i ett liv som här i Nordkalotten kunde vara skoningslöst.

I gengäld skulle man visa respekt och skydda det

På grund av sin karakteristiska form blev Finnkirke också använd som landmärke. När stormen drog in över fiskebåten och sikten försvann, så var Finnkirke det märke som hjälpte dem in i en skyddad hamn, just bakom hr litter Kjöllefjord