Igår skulle det regna, så den totalt kaosartade klädkammaren stod på programmet. När regnet började på morgonen satt jag igång. Fem minuter senare sken solen och dagen blev varmare och varmare. Men karaktärsfast som man är (hmmm), städades klädkammaren, inklusive verktygshyllan.
Den här familjen skulle kunna starta en ambulerande skruvförsäljnngsverkstad. Vi har skruvar, inte bara lösa, utan även fysiska. I hundra och åter hundratals. Ska nog lura hit grabbarna efter semestern på en fika och skruvfördelningssession. Har lite verktyg de kan dela på också.
Så kan jag ringa sedan och säga "jag har inga verktyg, har du lust att hjälpa mig?"
Men klädkammaren är ju också klädkammare, så lite mer kläder hittades som rev och slet i hjärtat. Vinterhandskarna, ett antal mössor, seglarstövlarna (som fortfarande står kvar) och lite annat udda. En liten kasse blev det för vidare transport till återvinning och en liten kasse till Stadsmissionens second hand.
Vilket innebär att inatt har jag drömt länge och intensivt om och med Ralf, och vi har haft mycket äventyr för oss. Jag seglade med Tony och Ia över både Nämndöfjärden och Mysingen, långsamt så jag kunde simma bredvid båten, medan Ralf kom till slutdestinationen per tåg och då gick vi på vinterpromenad. Måste vara de lösa skruvarna
Men nu kan man gå in i klädkammaren igen och dörren till linneskåpet går att öppna för fullt.
Shit, jag hade aldrig orkat göra klart utan tagit mig ut i plurret. :-)
SvaraRadera