Utsikt från en balkong

Så här sitter man i all sin ynklighet, med Ralf's sjukfilt över benen och en kopp te vid sidan om.

Är nog bara att konstatera att detta blir en repetition av sommaren 1999, dvs en semester med mängder av kortison och antibiotika, plågsamma undersökingar och social missanpassning.

Ulcerös Kolit är - ursäkta uttrycket - en skitsjukdom, inte speciellt plågsam smärtmässigt (efter sitt initiala skede) men så socialt förnedrande och handikappande. När man får tre sekunders varning inför ett toalett besök, är det inte så enkelt att vara aktiv.
Lite extra negativ är jag nog efter Ralf's magcancer som gav samma problem och all den förnedring och frustration det innebar. Och efter att ha sett de två människor jag älskar mest, min pappa och min man, plågsamt dö i magcancer, blir man ju inte gladare av den framtida prognosen. De flesta Ulcerösa Koliter slutar med tjocktarmscancer.

Men skam den som ger sig, jag ska till banken och ordna lite insättningar, min plan var att ta en promenad till centrum, men just nu känns det lite riskfyllt. Får nog bli bilen. Ska ge magen en dag till, innan jag ringer till Ersta och försöker hitta en läkare mitt i semestern. Halleluja!

Utsikt från balkongen var det, ja. Det blåser idag, så man kan ju alltid roa sig med att titta på träden som böljar så vackert. En kryss på Mysingen idag - det vore något det som är skönt att slippa.
Lätt tillbakalutad i sin Baden Baden, kan man beundra trädtopparna - undrar om ungarna seglar över Finska Viken idag?

 Konvalescenstillvaro, med filt över benen, tekopp på sidobordet och katt ovanpå den värkande magen (fast han gick just innan fotot togs)

 Det enda drastiska som hänt idag, är att Bezzie fick ett omotiverat fnattanfall över en grön plasträka. Den har nu fått sig en rejäl omgång