Ett sådant äventyr innebär att man bläddrar förbi en och annan bild på älsklingen - ett antal gånger.
Söndagen vaknades i ett ambivalent tillstånd. Ska klarna upp - åka och bada? Åka till Skansen? Plocka mer bär? Städa klädkammaren i hallen? Gör något!! Innan jag kommit till någon form av beslut, blev jag bjuden på kaffe hos min kompis Oliver. De hade bjudit lillebror och storasyster, och de fick bestämma tiden, vilket blev mitt i barnlunchen. Lite kaotiskt men trevligt.
Till hösten flytta Oliver och hans lillasyster, lilla Olivia mitt emot dem flyttar om några veckor, Måns föräldrar letar nytt boende. Alla de lägenheter som blivit tomma har köpts av pensionärer. Det gör att jag nog får hjälp i mina ambivalenta tankar om att bo kvar alternativt flytta. Är inte beredd att bo i en pensionärsförening och aldrig se unga människor och barn.
Eftermiddagen blev lite städning i kryddlandet, uppbindning av de tomatplantor grannen ställt ut innan han åkte på semester (De stackarna höll på att blåsa bort i stormen som rådde) och lite annat.
Hela tiden gnagde tomheten, saknaden och smärtan. Till slut får man ge upp och det som fick mig över gränsen var några gamla avsnitt av Mash. Jag fullkomligt älskar gamla Mash med Alan Alda, blandningen av smärta, förtvivlan, vansinne och galghumor speglar mitt liv, inte bara just nu, utan alltid. Undrar om de finns på DVD i samlingsbox?
Sedan sov jag till tjugo över åtta i morse.
Idag tvingas jag städa förrådet. Lade ut min jätteservis på 90 tallrikar i olika storlek och fick napp. Trodde inte det mitt i sommaren. Damen kommer efter lunch och större delen av servisen står längst in i förrådet. Men det behöver städas, så det är väl bra. Och dagen är planerad och under kontroll
Solen sken inte alltid förr i tiden heller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar