Det är ingen bra sifferkombination. Den 12:e kl 13:00 tog livet slut, det liv vi känt i 30 år, Ralf och jag. De senaste tre månaderna känns som 30 år de också. Det finns inte en enskild dag av dessa tre månader som jag kan redogöra för separat, det är bara svarta hål. Fast jag ändå vet att jag gjort massor under dessa dagar - men jag har inte upplevt något. Förutom begravningen då och den dagen vi spred Ralf's aska.
Hur kan tiden gå så fasansfullt långsamt och ändå så snabbt?? Hur kan tiden gå överhuvudtaget?
Dessa vackra blå blommor ramar in minneslunden vid Ingarö kyrka, med Kolströms kanal i bakgrunden
Måste erkänna att inte ens jag vet vad de heter
Men den lilla buketten från vår egen äng hemmaifrån innehåller prästkragar, Jungfru Maria Sänghalm, Senapsblommor, rödklöver, hundloka, smörblommor och ängsgräs
Vår minneslund är inte stor men ligger vackert vid kanalen
Ingarö kyrka, den minsta kyrkan i hela församlingen. I den här församlingen föddes Ralf's mamma - och jag. Här vigdes mina föräldrar. Här döptes min yngsta syster. Här konfirmerades jag. Här drömde min mamma om det stora kyrkbröllopet för sin dotter - som gifte sig borgerligt i Stockholms Stadshus.
Här höll vi begravningsgudtjänst för min man - så livet kan bli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar