Idag skulle det vara en strålande sommardag, så jag bestämde att ta en dag ilugn och ro. Åkte till Naturreservatet vid Storängsudd, viklet är betydligt behagligare än en offentlig badstrand. Vacker natur, härliga klippor, int så mycket människor, och de som är där verkar ha en annan klass än badstrandsfolket. Alltså slipper man sitta mitt i en askkopp
Det blåste rätt friskt, så Baggensfjärden var grynig med vita toppar. Vissa hade turen att segla åt rätt håll och därmed få vädra spinnakern
Precis vid södra delen av naturreservatet är inloppet till Kolströms kanal. Många var det som inte såg fyra knops skylten.....Jag lyckades övertala mig själv att ligga still i solen i ungefär tre timmar, hittade en perfekt hålighet att krypa ner i. Där avnjöt jag också min lugubra matsäck och min flaska allt ljumnare vatten. Och utsikten.
Efter tre timmar hade jag solsveda både i skinnet och i själen och tog en promenad runt hela området som avslutning
Hasselskogens trolska ljus i solskenet - till och med luften ser ut att vara grön
I vinden lekte bladen och solen tafatt och då kunde man också fånga en och annan fantasieggande spegling. För visst är det bara objektivet som inte hänger med?
Nere vid stranden blommar oxeln för fullt!!
Det blåste rätt friskt och sjöbrisen erbjöd extra vind. Vågorna blev lekfulla och spännande att försöka fotografera
Ser ni odjuret??
Tankarna gick naturligtvis till min älskling och vart vind och vågor förde honom idag. I mitt sargade hjärta finns han ju alltid
Visserligen blommar förgätmigej i min rabatt här hemma, men här blommade den som den ska - på ängarna vid vattnet som ljusblåa mattor. Den mytomspunna blomma med sitt betydelsefulla namn
Hagtornsbuskarna blommar för fullt och för tankarna till vita snödrivor snarare än försommar
Men allt blommar ju inte - men även död kan vara en vacker detalj och ett dramatiskt inslag i naturen - men bara där
Storängsudd är fyllt av hundratals gamla ekar, några mer anfrätta av tidens ålder än andra. Sådana här gamla spökträd förde tankarna tillbaka till andra tider
Det var de tiderna vi kom till spännande nya öar, och man tog farfar i handen för att leta vildvittror och alfer i den okända skogen
Man bor ju i en kulturbygd, så en promenad runt ett naturreservat inbegriper en del historielektioner
Beatelunds ridhästar har ett fasansfullt liv just nu. Hagarna fulla av grönt, färskt gräs och inte en ridsugen unge på mils avstånd!!!
Fast broms och annat flygfä finns det gott om
Och så måste man ju hälsa på fåren. Och den fårskock finns inte, som inte lägger sig tvärs över stigen för att vila
Ska du förbi? Mjäää, jag vet inte det, jag.
Och så den sista delen av trollskogen innan det var dags att klättra över fästättorna för att ta sig hem-
Väl hemma, blev det en dusch - förutsätter att jag hade ett antal fästingar med mig hem - samt vattning och besprutning av 30 meter spireahäck. Grillade en skiva tonfisk till middag med färsk potatis och gjorde en yoghurtsås med kryddor från kryddlandet.
Detta år missade jag kungsängsliljorna, men jag är så glad att jag lyckades övertala Ralf att ta den här promenaden förra året, och beskåda ängarna med tusentals kungsängsliljor. Det är ett minne, varmt bevarat. Kanske att han också kommer ihåg det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar