Det finns sjöresor och det finns sjöresor

och i måndags fick vi göra en lite annorlunda - och framförallt Ralf.

Men med hjälp av Ralf's barn, svärdotter, barnbarn och bror så gick det rätt bra. Det vill säga, i sann Holmsk anda, blev det en resa med historieberättande, skratt, glada minnen och omsorg om den som vi sade farväl till.

Först av allt fick vi be honom om ursäkt. När vi bestämde datum, tänkte vi inte på att det är tidigt på säsongen och bara 14 grader i vattnet. Ralf var lite av en badkruka och tyckte att allt under 22 grader var tämligen odrägligt. Hoppas vi blir förlåtna!

Vi gick till en hemkär vik, åt lunch och umgicks ett par timmar, där Ralf fick vara med, innan vi tog med honom till djupt vatten på bestämd fjärd, där urnan fick sjunka. Nu finns han både nära och långt borta, men i en omgivning han älskade. Och som vi också älskar.

Det var det sista på den här långa resan, alla praktiska detaljer som skulle ordnas (nja, banken ska kontaktas beträffande mina lägenhetslån, båten ska börja rustas, och tackkorten ska skickas). Men det är har varit en fast agenda som hållit mig igång - nu gäller det att inte drabbas av panik. Vad ska jag göra nu?? Kan ju inte sitta framför datorn och glo på flygfärdiga blåmesungar som aldrig verkar vilja lämna holken och matserveringen (påminner mig om ett stycke barnbarn).

Lite allmänna bilder från utflykten, solen strålade men vinden ven. Sönderbrända ansikten - jovars, lite blev det.

Tänk - Kristi Himmelsfärd var den helg Ralf och jag träffades för 30 år sedan. I slutet av maj.  Många äventyr senare, har vi genomlevt det sista äventyret tillsammans

Yngsta barnbarnet Sara , familjens blivande hälsoterapeut. Det kan behövas!

 Sara och pappa Robert, mittenkillen i trion

 Mats som är yngst. Vi skojade alltid om tripp trapp trull kullen, där Ralf övade vartefter. Äldst är minst, yngst är störst (definitvt störst)

 Ralf's äldste son och bästa seglingskompis (han seglar dessutom odisputabelt bäst av oss alla), tillika regissören av dagens händelser

 Ralf har inte bara en egen tripp trapp trull kull, han var själv äldste bror i en sådan. Nu är bara mellanbrorsan kvar, och det känns tomt. Det här var en trio bröder som pratade med varandra, alla tre, varje dag. Ralf ringde Gerry, som ringde Kent, som ringde Ralf, och sedan ringde Gerry till Kent. Varje dag.....

 Mats bor ju i Dalarna, så han har lite inspektionsjobb att ta igen, han träffar inte oss andra så ofta numera

 Skipper himself

 Och redaren herself, Tony's fru. Som fixade fram lunch och dukade bort och diskade efter densamma, eftersom jag drabbades av handlingsförlamning och bara blev sittande

 Ja, älskling, vi VET att det bara var 14 grader i vattnet. Vi ber om ursäkt för det!!