lördag 26 mars 2011

Ändrade beteenden

Det är väl ingen överraskning att beteenden ändras när man blir ensam efter 30 års förhållande. Men lite överraskning är det vilka beteenden som ändras

Mathållning

- jag har enormt svårt att handla, tillaga och äta sådan mat som Ralf tyckte om. Särskilt som jag har så dåligt samvete över att han sina sista sju veckor fick leva med en trasig brygga. Det gjorde inte livet lättare. Men jag stoppar allt som oftast upp, när jag handlar något annat än ägg och filmjölk och tänker "att nej, det tyckte Ralf så mycket om". Undrar när jag kan äta lammkött igen?

Drickhållning

- numera köper man små halvflaskor med vin istället för en bag in box

Bäddning

- jag har inte anammat Lynelle's mormors filosofi och sover varannan vecka på vardera sidan i sängen. Men jag har bara ett täcke, kan inte förmå mig att ligga bredvid ett tomt täcke - sorry, katterna!. Men täcket ser ju patetiskt litet ut i en dubbelsäng, kanske jag skulle köpa mig ett sådant där stort enkeltäcke? Och därmed nya påslakan? Vilket innebär att mina barnbarn skulle bli berikade med ett stort förråd påslakan.
Dessutom skulle de bli berikade med ett stort antal örngott - upptäckte igår, att nu behöver jag inte ha en sju-åtta kuddar i sängen längre.
De får själva rensa bort allt katthår, dock!!!!

Elförsörjningen

- tvättmaskinen går varannan vecka, diskmaskinen kanske var tredje dag. Istället för varje helg och varje dag respektive

TV:n
går för jämnan. Det gjorde den när Ralf var ensam hemma också, men jag trodde inte jag skulle bli likadan. Men här är så tyst!!!!!!!!!! Och 90% av vår musik är just VÅR musik, svårt att lyssna på ensam.

Så det finns lite att jobba med. Nu ska jag gå ut och klippa bort fjolårsväxter och sopa grus.

2 kommentarer:

  1. Ja, har man varit tillsammans så många år är det garanterat inte lätt att bli ensam.
    Många minnen självklart.
    Det lär garanterat ta lång tid att ändra beteenden. Ta hand om dig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Kathleen!
    Hamnade hos dig via Grabbarna Boys blogg där du svarade på min "undring" ang bloggutrymme. Tack för svaret - nu vet jag hur det förhåller sig:-)
    Jag återkommer en annan dag till din blogg för där finns nog mycket att ta till sig ang livets skörhet.
    Nu väntar Molly på en promenad i solskenet.
    Hälsningar www.mollyhelen.blogspot.com

    SvaraRadera