Det är i sina bittra stunder man önskar att man kunde vara religiös, hemma i någon tro. Istället för att bara tro att ingenting finns.
Tänk om man kunde tro att det finns ett liv efter detta, att det flyger omkring en särskild liten ängel och tittar på vad jag gör, känner, läser mina tankar, hör mig när jag pratar högt, känner när jag stryker över kinden på ett fotografi. Som faktiskt fixade ugnstimern, som stökat till överkastet istället för att jag bäddat slarvigt, vakar över mig.
Men då kunde ju Ralf lika gärna fått vara kvar hos mig i fysisk person? Vad gör väl en ängel när livet är tomt? Och tänkt vad trångt det blir om alla blir änglar?? Och Ralf tog/tar ju lite plats.
Nu ska ni få höra årets motsägelse. Nej, jag är inte troende - men vidskeplig. Så jag har beställt en liten skyddsängels amulett till mitt armband. Bara, utifall att.................
*ler* Tja, det är kanske en tro på sitt sätt. Kram
SvaraRadera