Att bryta ihop graciöst

är väl en beskrivning så god som någon. Däremellan plockar jag upp bitarna av mig själv och tar ett tag i något som jag ska ta tag i. Men det går långsamt med mina ta-tag-i-projekt och av någon anledning är jag inte så effektiv. Framförallt inte igår, söndag. Den dagen var ett skämt.

Nu har jag iallafall åkt flera varv med alla hjälpmedel, så att jag slipper se rullstol och annat stå och hånskratta åt mig. Hemtjänsten har hämtat trygghetslarm och stämpelklocka.

Jag har avbokat alla läkarbesök som vi fick kallelse till. Lämnade alla mediciner till apoteket igår. Har varit med alla kläder (nästan) till Myrorna i Storängsbotten. Jag har bestämt mig att Ralf faktiskt ska få vara klädd i kistan. Min man var definitivt ingen snobb, det tror jag alla håller med om, men han tyckte om att vara fin när han gick bort. Så jag ska ta med mig kläder till begravningsbyrån imorgon.

För dit ska vi klockan tio imorgon, Tony och Robert följer med. Mats ringde idag, fortfarande lika nedbruten och totalt känslomässigt tömd. Han har lämnat lite synpunkter på vad han tycker till morgondagen.

Marie - vår underbara Marie - från Hematologen, ringde imorse. Så nu har vi gått igenom journalen och vad som egentligen hände och jag har fått annorlunda information än vad kirurgen gav mig förra måndagen. Den som vill ha mer information är välkommen att ringa.

Har meddelat banken, men de gör ingenting förrän bouppteckningen är klar.

Har pratat med de flesta som ska meddelas, men kom idag på att jag måste ringa Ralf's kusin i Nacka. De är ett helt gäng ungar i den kullen och de lekte mycket tillsammans när de var barn hemma hos deras morfar/farfar i Lillängen. Vi har haft lite sporadisk kontakt och ätit middag någon gång då och då, och Ralf tog ut dem på en dagstur med båten för några år sedan.

Nu ska jag plocka ihop de försäkringsbrev jag behöver för morgondagen och sätta igång och skriva mail för omskrivning av diverse abonnemang. Och så har jag LAGAT mat. Det ni!!!!!

Det enda som återstår är att lära sig att sova igen - och helst i sängen. Hitintills har det blivit soffan