torsdag 3 februari 2011

Att lyssna med det positiva örat

Jag har bett att en läkare ringer mig imorgon så jag kan få en lite bättre och mer sammanhållen historia. Det blir iallafall inte operation imorgon, får det hade kvällsskiftet inte fått besked om. Däremot så konfererar man med avdelningen mitt emot som är specialister på denna typ av prognos: Och det är ju inte bara operation som gäller, det blir ju både strålning och cellgifter.

Och samtidigt så är det lymfomet som i och för sig backat undan bra men inte helt. Och han är ju inte starkast i världen efter att ha kämpat med detta sedan 1998 med olika mer eller mindre hårda behandlingar. Högdosen glömmer vi aldrig!

Sedan har vi ju två pälsbeklädda familjemedlemmar som inte är vana att vara ensamma 12-13 timmar om dagen. Även om en granne går hit och ger dem middag varje eftermiddag så är ju inte det detsamma som att ha husse hemma hela dagarna. Jag lade fram lite leksaker igår, men jag tror inte att grannen fattade vinken!

Jag funderar på att säga upp mig - kan man det? Lite ironiskt är det ju också att med min familjehistoria och min ulcerösa colit, så var jag ju helt övertygad om att magcancer - den är reserverad för mig!

1 kommentar: