Hemfärd, matproblem och apoteksproblem

Idag har jag forslat hem min man. Med tanke på hans tillstånd, ställde jag ner en stol i entrén innan jag åkte, då det är 50 steg från där jag kan stanna bilen fram till porten och sedan ytterligare en sju-åtta meter till hissen.

Stolen kom till användning!

Ralf har vänt på dygnet i sin ensamhet, så idag har jag som uppgift att vända tillbaka det. Han fick sova i tre timmar i eftermiddag, men i övrigt går jag och nyper honom när han nickar till. Tur att det är SkidVM att titta på.

Min andra uppgift är då maten. Istället för Rehab's tre fasta måltider per dag och "säg till om du vill ha något" så serveras det nu något litet ungefär varje timme (utom när han sov, då). Lite Proviva då och då, några matskedar av Keldas fisk- och skaldjurssoppa förstärkt med riktig vispgrädde här och där, nu står min hemmagjorda fisksoppa på spisen.

Man är ju Per Moberg fan - och dessutom har man ju läst en och annan roman med judiska mammor inblandade. Alla judiska mammor kokar stark kycklingbuljong när livet är besvärligt! Försökte till och med skämta om det på jobbet när Ralf blev dålig först, innan vi förstod att det inte var cellgifterna för lymfomet som jävlades med magen, utan något annat. Då kokade jag också kycklingbuljong. Hur som helst, på spisen står en fisksoppa, baserad på hemmagjord kycklingfond enligt Per Mobergs recept - dessutom lite förstärkt.
Fisksoppan ska dessutom förstärkas med grädde.

Innan vi for iväg idag från Rehab så klagade jag över att Ralf börjat må så illa, så han vägrar äta. Då fick jag illamåendetabletter av sköterskan, så jag kan klara mig över helgen, jag tror att de ger en liten effekt iallafall.

Jag begär inte att han ska äta massor - bara några skedar, en deciliter, ett glas, inte allt på en gång, bara då och då. Och det är vad jag lyckats med lite grand idag, iallafall. Hur en Rehab avdelning kan insistera med "säg till om du vill ha något" fattar jag inte, en person som mår illa och har tappat aptiten säger inte till. Framförallt inte om sjukhusmat, även om maten var lite bättre här än på Karolinska - för den maten är det sämsta någon någonsin serverat en sjuk person.

Min tredje uppgift idag var Apoteket. Hur bra gick det?? Ralfs smärtstillande som Rehab skrivit ut finns inte någonstans söder/öster om Stockholm. De kalorishots som han behöver som ersättning för riktig mat är beställningsvara och tar fyra dagar att beställa. De klara energidrycker han fick på Rehab finns på apoteket bara med katrinplommon. Utan att gå in på detaljer, så behöver han inte katrinplommon. Dessa drycker finns med andra - dessutom goda - fruktsmaker. Till Rehab's försvar så försökte de fixa recept på dessa klara drycker, men dietisten på Gastro på KS var på kurs, och i hennes frånvaro kunde ingen annan ta beslut............

Dessa små äventyr gör att jag ibland tycker att den resan vi gjort med mantelcellslymfomet sedan 1998 varit en enkel resa - och gudarna ska veta att den resan bjuder på sina strapatser den också!! Franförallt nu, när vi inte vet när vi kan få återta cellgiftsbehandlinge för DEN cancern.....