Att stirra fienden i vitögat

Idag har Ralf varit på koloskopi, äntligen. Efter den misslyckade sköljningen med saltlösning fick han vila en dag och leva på dropp, men idag var det dags. Och det vore inte min modiga man om han inte, trots redan existerande magsmärtor, gjorde detta utan knockoutpiller (jag med min ulcurösa colit gör detta årligen och måste bli sövd pga smärtan, så jag vet lite vad jag pratar om)

Därmed så har han också stirrat fienden i vitögat!!

En fin rosa knöl, inkapslad i tarmen, mitt i en tarmkrök Det senare är förklaringen på att han har totalstopp, eftersom knölen sitter just i en "hörna" och därmed stoppar upp väldigt effektivt.

Vad det är för knöl?? Ja, det är nu det svaret vi väntar på, cellprover togs både här och på andra ställen. Men vad farbror doktorn tyckte (han var väl sisådär en en 40 år yngre än Ralf), så såg resten av tarmen fin ut. Så det är visuellt sett väldigt koncentrerat till fienden i ringhörnan. Så nu är det en boxningsmatch med varsin coach i varsin ringhörna. Må gonggongen ljuda - here I come.

Ralf tar inte ut något i förtid, det vi ändå spelar på i väntan på besked är att
- han inte kräks
- han har inte blodbrist (trots redan pågående cellgiftsbehandling)
- att jag bestämt att jag inte tänker bli änka ännu på ett tag - och jag är är rätt envis av mig...

Om jag tog hon genom högdosbehandlingen för mantelscellslymfomet - så tänker jag inte erkänna mig besegrad av någon knöl - i någon form.
Dessutom har magsmärtorna minskat de senaste dagarna, tarmrörelserna här ändå ökat och han behövde inga smärtstillande förrän ikväll.

Men jag är nog rätt okoncentrerad. Vårt huvudkontor hade ALDRIG fått analysen av den enkla excellistan om jag varit i normal form - nu var det precis så hjärndött jobb som jag orkar med. Sedan lämnade jag plånboken på ett café i Solna centrum under ett telefonmöte och fick åka tillbaka och vara ödmjuk och tacksam innan jag åkte upp till Ralf på sjukhuset.

Men vad fan - vad är ett par plastkort mot ett liv!