Det känns inte helt stabilt. Viktigt för en nyopererad är att komma upp ur sängen snarast. Vi får inte upp Ralf ur sängen. Igår försökte man få honom att sitta upp, men han svimmade sittande. Själv har han oklara minnen och hävdar att det var bibliotekarien som hjälpte honom.
Jag ringde upp vid ett och då väckte jag honom, och fick några orediga, sluddrande redogörelser om konferenser och annat. Ett tag var han övertygad om att skärmväggen mittemot skyddade en kontorsplas där det sprungit massa civilister, inte en annan patient.
När jag kom upp vid fyra, hade han fått en påse blod och fick strax efter en till, hans blodvärde var nere på 86 och hade alltså sjunkit sedan dagen innan. Hans blodtryck är stabilt - men extremlågt. Jag försökte massera honom lite och han har inga muskler alls kvar, det är bara en degig massa.
Nu fick han lite färg på kinderna av blodtransfusionen och var redig och klar, vi redde upp en del minnesluckor och han läste alla tidningar. Och tyckte att en kopp buljong var jättegott (det har jag försökt lära honom i 30 år nu). Kirurgen kom upp på kvällen, med allvarlig bekymmersrynka mellan ögonbrynen, hon är inte nöjd med sängliggandet, blodvärdet, blodtrycket, vätskeintaget och vätskeutflytet. Försökte fånga henne i korridoren men hon hann smita.
Men det här är inte bra - och min natt har varit sömnlös i stort sett, de korta stunder jag sovit har jag drömt katastroffilmer och omedvetet legat och väntat på att telefonen ska ringa. Måste nog prata med barnen idag också
Hm..... Kram typ
SvaraRaderaI massor