Just innan jag skulle gå från Ralf igårkväll, så ringde min mobil. Det var dottern till Ralfs bästa vän och gamla kollega, och tillika min svampguide i de Värmländska skogarna.
Anders är borta, i vad som troligen var en massiv hjärtattack.
Ingen, ingen kan så många snapsvisor som A, och ingen har bjudit på älgstek, fint rödvin och Bäska Droppar mer än Anders - med medföljande snapsvisor. Ingen har jag haft så mycket jämställdshets debatter med som Anders, ingen envisare och mer fyrkantig har jag diskuterat med. Och vem ska Ralf nu prata flygplan med? Det var deras stora, gemensamma intresse.
Och hur ska jag nu lära mig spela golf????
Nu ska jag ta fram en påse Värmlandskantareller i frysen och ikväll ska jag laga mig en god kantarellsoppa och skåla med Anders - fast han får ursäkta att jag skippar de Bäska Dropparna. De droppar ner i mitt liv rätt tätt ändå som det är just nu ändå
Åh gumman, jag är så ledsen för er skull.
SvaraRaderaKram