onsdag 23 februari 2011

Trött, trött, trött, trött

och så är jag lite trött

Det suger kraft och must ur en det här - oro, anspänning och naturligtvis långa dagar. Har ibland - när jag inte blivit förbannad - läst en småbarnspappas blogg här på nätet om hur han upplever att leva med en cancersjuk, döende fru. Välkommen till verkligheten, säger jag bara.

Några frågar ibland varför jag jobbar på dagarna. Dels jobbar jag inte hel tid, nu visar min arbetsgivare sina rätta kvalitéer, dels så håller det tankarna borta. Och så ser folk till att jag äter lunch, för det blir sällan någon vidare middag.

Inatt tog tröttheten ut sin rätt, sov till halvfem, matade katterna (som INTE väckte mig, "men när du ändå är uppe, snäääälla"), somnade om efter ett tag på soffan och vaknade vid halvåtta. Nio börjar första mötet, så här jag ju inte tid att sitta.

Imorgon och fredag har jag semester, i början på nästa vecka jobbar jag hemma. (Fast jag har ett samtal fredag).

Ralf kommer hem imorgon, svag och vinglig, men med en aaaanings mer fightingspirit. Har deltagit i gymnastiken nästan varje dag, igår gick han till matsalen för middag utan vilopaus (och bara en på hemvägen). Jag tror Inkans analys är närmast sanningen, när han kommer till matsalen är han så slut så han orkar inte äta. När jag är där till middagen försöker jag få starten en kvart innan, men det fungerar inte alltid.  Och så orkar han inte gå någonstans utan att gå på toaletten först - eller ha den nära - stackarn.

I hallen på hans rum står ett batteri med duschstolar och annat hjälpmedel, som jag bett honom kontrollera om jag kan ta hem ikväll. Sin nya, fina rullator får han ta med hem, en alldeles ny modell. Det är dock en utomhusrullator, så jag måste se om jag kan få en inomhusare också, eller om jag får köpa den själv.

Idag hoppas jag de tar styngnen, så jag slipper åka iväg och göra det, det första jag gör. De där agrafferna måste ha växt fast vid det här laget. Dessutom ska jag gå förbi Doc Morris på lunchen och köpa ett gäng näringsdrycker - för äter, det gör han som en mygga.

Men imorgon blir det hemmagjord fisksoppa till middag

1 kommentar:

  1. Du arg som ett bi blir man bara av att andas den där bloggen.
    Välkommen till LIVET vill JAG säga som levt med barn ensamstående i alla år.
    Fy fan
    Nå, skit i den idioten nu.
    Heja heja på dig.
    Kram

    SvaraRadera