lördag 9 april 2011

Får man skratta på en begravning?

Kvällen innan, bestämde jag mig för att inte skriva "det var en fin och ljus högtid, med vacker musik och blommor". Just då var det bara mörksvart och stor vånda.

Men det blev en fin högtid. Camilla hade på ett fantastisk sätt plockat ihop våra lätt virriga historier och våra minnen till ett mjukt och fint tal. Så då återuppstår frågan - får man skratta på en begravning? För där var invävda små historier från Ralf's leverne som faktiskt inte bara fick oss att dra på munnen utan också att skratta till i ett gemensamt, glädjefullt och varmt skratt. Det hände ett par gånger, och vi är övertygade om att Ralf bjöd på de historierna (han har fått dem till livs ett par gånger i livet också)

Där var blommor i mängder, fantastiska blommor, med en hälsning till en man som älskade våren. Där var många hälsningar med tack för glada, roliga, ljusa stunder.

Men där var tårar och smärta i mängder också. Defileringen har jag inte så stora minnen av, medleyt jag ställt samman som musik, har jag också bara korta hågkomster av. Men inte bara prästen gjorde ett fantastisk jobb, även kantorn förvaltade våra musikval med stor akkuratess. Så nu kan jag bekräfta att både Dire Strait's "Brothers in Arms" och John Lennon's "Imagine" kan spelas på kyrkorgel och avnjutas med behåll. Samt naturligtvis Amazing Grace och Auld lang syne.

Jag vet att Georg skrev i sin blogg "att de gamla går mot döden, de unga kommer döden och hämtar".  Jag är mer än väl medveten  och förstår den enorma smärtan att förlora sina egna barn, smärtan att små barn förlorar en förälder.
Men det är ingen tävling - det är en katastrof för var och en, som var och en hanterar på sitt sätt. Det gör alltid ont och det är en ständigt närvarande tomhet som river och sliter. Det är alltid ett "tänk om du fått se och höra detta, tänk om jag fått visa dig....." Det finns alltid upplevelser kvar att dela

Grabbarnas fantastiska blomsterhyllning och  mitt hjärta
I övrigt är väl tillståndet sådant efter kvällen och natten, att det pågår en intensiv behandling med ögonmasker med grönt te och eukalyptus olja, varvat med Aloe Vera. Måste ju kunna visa mig för folk idag när jag ska gå och köpa födelsedagspresent till äldsta barnbarnet

1 kommentar:

  1. Fint skriver och visst, man får skratta på en begravning.
    Skratt och gråt går ju hand i hand många gånger.
    Kram

    SvaraRadera