Va're fest eller nå't

En stilla familjemiddag - och huset ser ut som en orkandrabbad krigsskådeplats. Bezzie suckar lite över det kaos hon vaknat upp till.

Jag hade tidigare under dagen en ambition att för en gångs skull fotografera det dukade bordet och gästerna, men i hastigheten glömdes det.

Jag har också lovat att om jag bjuder på middag någon mer gång, så blir det inte med tre olika varmrätter. Den uppgiften kändes något övertung ett tag på eftermiddagen, särskilt när jag upptäckte att jag inte längre hade någon att delegera potatisskalningen till.

 Ljudnivån var hög, trots att den mest pratglade av oss saknades - djupt och innerligt. Men han bjöd ändå på ett antal underhållande historier under kvällen, när hågkomsterna rann på.
Det blev en orgie i gamla fotografier, för jag skulle visa ett barnbarn "hennes" låda med bilder. Vilket gjorde att alla - en gång så noggrant - sorterade fotografilådor och ännu inte sorterade album åkte fram och visades runt. Finns nog några timmars städjobb att göra för att sortera ihop dem igen.
Bezzie och Magou tackar för att detta upptog gästernas uppmärksamhet, eftersom Jennie var med i sällskapet. De höll noga uppsikt mot duschen, ifall diskussioner om kattbad skulle uppstå.

 Katterna har intagit sedvanlig dagen-efter ställning. Fast - så här ser Magou ut mest varje förmiddag. Fast vad det är han ska anteckna - eller har antecknat - vet jag inte

 Bezzie hjälpte iallafall till med att städa, under mycket högljutt kommenterande. Men sedan föll även hon ihop av utmaning. Sedan bilden togs har hon nu lyckats knöka ihop sig dubbelvikt bakom PC'n. Vilket gör att snart räcker inte skrivbordslådan till som säkerhet för fallande PC.

I övrigt är hälsotillståndet sådant att man inser att den där sista vinflaskan kunde lämnats oöppnad, och att jag antagligen pratat en massa. Men Tony och jag blev iallafall överens om att vår präst får det inte lätt - en mer ostrukturerad samling historier i ostrukturerad oordning och med ytterst skiftande innehåll, har hon nog aldrig presenterats tidigare.

Och inget kalas utan kras, men det var värdinnan själv som lyckades vifta lite mycket med sina långa armar. Ber om ursäkt och tack för dammsugningen.

Tack alla för att ni kom, och för sällskapet!