Nu är det faktiskt synd om mig

Jag har lyckats utveckla en megaförkylning, täppt och eländig och har en hel sågspånsfabrik i halsen.

Självplågare som jag är, åkte jag förbi Ingarö kyrka igår och tittade till Ralf's blommor. De hade klarat natten väldigt väl - men blåsten ställde till en total oreda. Pojkarnas fina hyllning och flera andra hade blåst omkull. Så jag sprang runt där och försökte resa dem och räkna ut vindvinklar och ställa dem på ett bättre sätt. Man är ju gammal seglare, änka efter en flygforskare, så lite har man lärt sig.
Får väl åka dit idag också och ta en kontroll.

Tänkte ta en promenad ner till hamnen för att köpa födelsedagspresenter till Jesper och Fanny, men på toppen av backen vände jag. Motvind i nordvästliga stormvindar, var inte kul - det fick bli bilen. Det fick bli Plantagen också, så nu står det två krukor på gården med penséer och påskliljor.

Igår lagade jag mat! Det var nog andra gången sedan Ralf gick bort, och jag lagade nog inte så mycket mat medan han låg på sjukhuset heller, mycket kallskuret blev det. Dock inte snabbmat, vilket jag är stolt efter.

Jag tror att det där med att laga mat har hängt upp sig lite, för att Ralf inte kunde äta. Då blev det lite skämsigt att äta själv också.

Igår blev det iallafall torskrygg, fiskdisken har äntligen återöppnat. Men jag måste lära mig att titta på prislistan! När jag handlade åt oss båda, brydde jag mig inte alltid, bara Ralf tyckte om maten, men 108 spänn för en bit fisk kändes lite övermaga i min ensamhet. Kryddades med Citronpeppar - det du, Jennie - och åts med tomater, ruccola och en avocado med löjrom.

Eftersom jag per mail lärde Jennie att koka god kycklingfond, gjorde jag en sats åt mig själv också. Vad jag nu ska ha den till i min ensamhet?

Men tanken på att stå och steka en köttbit är fortfarande myyycket långt borta. Och glass vill jag inte se på evigheter. All glass som fanns i frysen när jag kom hem efter att Ralf lämnat mig, skänkte jag till grannen på stående fot. Förresten fick han sex flaskor påskmust igår, som blev över efter förra helgens familjemiddag.

Och krokusen blommar i gräsmattan utanför vardagsrumfönstret, tänk vad Ralf skulle tyckt att det var roligt. Fad jag finner lite fascinerande är att de lila krokusarna blåste sönder i torsdags (i byarna blåste det 30 m/s vid Stavsnäs), men de gula klarade sig...